Igår hade vi en fin ridtur. Värmde upp på skogsvägen och red sedan till åkern för att rida lite volter. Vi töltade och galopperade på volt och Dúna tyckte det blev tungt. Hon sportade med att ta 90 graders svängar och vände hemåt och tredje gången så föll jag till marken. Arg som ett bi var jag och longerade henne istället lite innan jag hoppade upp igen och red genom mitt tänkta program och då det gick utan protester avslutade jag. Dúna verkade iaf nöjd om man lyssnade på frustandet på hemvägen. Hon kan så bra om hon vill men det ska alltid testas om man får slippa undan det tunga :)
Ha, ha. Sicken rackare. Bra att det gick bra och du inte gav dig. :-)
SvaraRadera