Djurkommunikation

I höst prövade jag och Dúna något helt nytt för oss, nämligen att en djurkommunikatör pratade med Dúna. En lång tid hade jag funderat över detta med människor som pratar med djur men jag vågade aldrig ta kontakt med någon eftersom jag inte riktigt våga tro/förstod vad det handlade om... Jag ville även vara säker på att personen som skulle prata med Dúna kunde sin grej till 120%. Under våren och sommaren läste jag en hel del böcker om ämnet och så plötsligt på hösten visade sig att det skulle vara kurs i Vasa var jag bor. Jag deltog i kursen och där skulle vi prata med varandras djur. Kvinnan som pratade med Dúna visade sig vara helt fantastiskt duktig och jag fick flera sidor text och det var absolut ingen tvekan om saken att det var Dúnas ord.

Ett par månader senare tog jag kontakt med Anette igen och bad henne fråga några frågor av Dúna som jag funderade på. Jag fick tydliga svar på alla frågor och igen fanns det inget som tydde på att det inte var Dúna. Hädanefter skulle jag aldrig tveka att kontakt djurkommunikatör om jag kände för det.. Det är så lätt hänt att man misstolkar varandra (djuret och du) och allt blir fel. Därför är det nyttigt att höra från deras synvinkel allt.

Dúna och jag har haft en speciell kontakt från början. Jag har alltid känt väldigt stark intuition gällande många saker som sedan visat sig stämma. Det tolkar jag som att Dúna försöker berätta till mig men jag ännu inte har förmågan att uppfatta det på ett tydligt sätt för mig. En dag är jag säker på att även jag ska förstå vad Dúna säger men tills dess får jag bara lita på min intuition. Sen tror jag att djur är väldigt olika. En del vill prata med människan och har massor att säga om sin ägare medan andra djur inte har så stort intresse i det hela.

Utdrag ut första kommunikationen (röd texten mina kommentarer):


" .....

Hon är ett busfrö. Hon har humor. Hon säger ”don efter person”. Hon har ett visst förakt mot människor, de måste förtjäna hennes respekt. Hon ser mycket självbelåten ut när jag skriver det. Lite mallig över hur hon kan styra och kontrollera människor. Tycker i allmänhet de är dumma. 
Att hon är ett busfrö märktes genast jag fick henne. Hon gillar att slänga runt saker och springa runt osv. Sen att människor måste förtjäna hennes respekt är också något som ännu idag är väldigt tydligt. Tex bara att lyfta upp hovarna för att kratsa. Jag har inga problem med detta men om en okänd människa kommer så står hon plötsligt fastvuxen i marken helt oberörd som att hon inte alls förstår vad den "nya människan" håller på med. Samma sak i ridning, testar hela tiden men efter en tid då hon förstått att vi är på samma nivå så är hon världens mest samarbetsvilliga kompis. Även i lastning är detta något som kommer fram. Hon står helt oberörd och fastän hon är världens godisgris går det inte att muta in henne. Hon bestämmer helt enkelt själv om/när hon ska gå in.. Lugnt och sansat. Det är inte bara en gång det har känts som att hon stått och skrattat åt oss människor då vi kämpat med lastningen. ROLIGT DÚNA, JÄTTE ROLIGT!
.......

Hon vill gå på lösdrift. Hon är en frihetsälskare. Hon e en fri spirit.  Nu känner hon ”nya” ägaren e är också fri spirit så de förstår varann. Hon säger åt ägaren ”du vill ju också gå barfota och känna gräset under fötterna." Hon vill ha lek och glädje. Hon vill leka. Jag ser en pilatesboll. Hon vill spela fotboll, lära sig konster. Mycket kommer in i mitt huvud. Hon e mycket belåten med horsemanship, spelar med fast hon egentligen vet vad som ... ”Att kontrollera mig, hahaha!” "
Lösdrift har jag sagt från dag ett att hon ska gå på. Dúna vill ha koll på läget runt sig och inte vara instängd utan att kunna se vad som händer. Frihetskänslorna kommer antagligen från dom 2½ åren hon bodde på Island och levde i flock ute på fälten. Innan denna kommunikation gjordes var jag i valet och kvalet om skoning eller barfota. Hon var skodd just då men inom mig kändes det så fel. Fick här bekräftat var hon själv föredrar. Spela fotboll, lära sig tricker, horsemanship - detta är något Anette inte hade någon aning om att vi höll på med. Jag har även en pilatesboll i stallet jag brukar leka med ibland med Dúna.


Det råder delade åsikter om djurkommunikation jag respekterar såna som tycker det är bullshit så länge dom respekterar mina åsikter.  Djur har så otroligt mycket att lära oss människor och dom flesta som har djur har sitt eget sätt att kommunicera på fastän dom kanske inte tänker direkt i vardagen på att dom gör det.

För den som är intresserad finns det massor av bra böcker. 
Jag vill även rekommendera Anette (som bor i Österbotten, Finland)  som djurkommuikatör. Vi frågor kan ni e-posta henne på adressen: anette.norrgrann@gmail.com.

Busiga Dúna