Underbara häst!

Idag hade vi en sådär perfekt ridtur då hon jobbade så bra och var samarbetsvillig. Den sista tiden har hon nämligen börjat krångla ganska mycket då hon tycker att vi ska svänga hemåt eller välja en annan väg. Det har blivit diskussioner som jag inte riktigt har vetat hur jag ska ta mig ur annat än att vi ska gå dit jag vill vi ska gå. Hon stannar vill svänga, börjar backa, slår med huvudet. Driver jag så backar hon, vägrar ta ett steg framåt. Efter en stunds kämpande ger hon upp och vi går framåt. Om någon har tips på hur jag ska göra för att kommer över detta så hjälp mig. Ska jag låta henne gå dit hon vill eller ska jag få henne att gå min väg??

Idag så uppstod inte en enda diskussion. Visst hon tvekade två gånger men valde att lyssna på mig vad jag bad henne om. Vi tränade massor på övergångar, halter och skänkelvikningar. Hon fick även välja väg en gång och hon gick ner till havet och tittade på svanarna. Annars så stannar hon ungefär 3-4 gånger på dit vägen och vill vända. Hemåt lyssnar hon hur fint som helst på alla hjälperna...

Men som sagt idag var hon en fantastisk häst min Duna! :)

På lördag väntar även ridlektion för en islandshäst tränare... Det blir mycket spännande!

Monty Roberts på Hartwall 15.10

Nu har jag upplevt Monty Roberts på riktigt och jag måste säga att det var en helt fantastisk upplevelse. Vilken man! Vilket otroligt sätt han hanterar hästarna på och får dem att samarbeta med människan. Detta är något jag absolut vill sträva efter i min hästhantering.

Hade tyvärr glömt kameran (!) så fick fota lite med telefonen istället.. Bättre än inget! :)

 

Häst nummer 1 var en unghäst som aldrig hade haft sadel på sig tidigare eller haft någon ryttare på ryggen. Efter knappa 20 min satt en av Montys elever på honom. Hästen var ganska "enkel" på det sättet att den accepterade att ha något på ryggen väldigt bra. Inget bockade eller annan protest. Monty förklarade att de unghästar han gör join up på idag bockar ca 30% första gången dom har sadel på när han började var siffran ca 60%. Han trodde det beror på att hästen har idag bättre förtroende till människan redan från början än vad den hade tidigare.

Mycket roligt att se join up och follow up i verkligheten. I join up så väljer hästen att komma fram till människan efter att han först skrämt iväg hästen. I follow up så väljer hästen själv att följa efter människan av egen fri vilja..

 

 Han är idag 78 år gammal men skuttade ändå omkring som vilken ungdom som helst :)

Fick inga bilder alls på Montys häst nr 2. Det var en ponny som var livrädd för klippmaskinen. Problemet med hästen konstaterade Monty var att han inte kunde stå still. Så det var det första att lära hästen. Sedan lärde han ponnyn acceptera 3 olika typer av eltandborstar ( 3 olika ljudnivåer av dem). När ponnyn accepterat dessa rörde han en klippmaskinen överallt på ponnys kropp. När dom tog in ponnyn i cirkel hoppade den åt alla höll för att komma bort från klippmaskinen som var 1-2 m ifrån den, i slutet stod den helt stilla medan Monty rörde klippmaskinen runt den. Fantastiskt!

 Häst nummer 3 var en finsk häst som en utomstående man från Finland skulle göra join up på. Mannen hade ingen hästvana alls men med hjälp av Montys instuktioner lyckades han fullfölja en join up samt follow up.

 

Häst nummer 3 var en häst som var livrädd för plast samt plastpåsar. Han stegrade sig och sprang iväg så fort en plastpåse var i närheten. Han hade även vägrat att gå på stallgolvet på Hartwall arenan eftersom det var plastmatta där... För att få in honom på arenan måste dom ha en annan häst att gå före.

 

Efter join up och lite jobb med att röra hästen överallt på kroppen med plastpåse så lade dom ut en "sjö" samt en "bäck" som hästen skulle gå över.

 Monty drev runt hästen i båda riktingarna och i början så hoppade han över "bäcken" varje gång men dom gjorde bäcken allt mer större hela tiden. Hästen var tillslut tvungen att stiga i "bäcken" för att komma över. Och det gjorde han efter en del funderande. Den "stora sjön" (mörkblå presenningen) vägrade han stiga på men den ljusa gick bra. Efter en stund bad Monty honom gå i den stora "sjön" också och till slut gick hästen med på det också.

Det slutade med att hästen gick efter Monty över plasten utan att Monty hade grimskaftet fast... :)

 

 Den sista hästen för kvällen var en riktig problemhäst. Det tog 5-6 timmar att lasta henne för ägaren och dom hade tidigare varit på en clinic med tränare för att åtgärda problemet. Det hade inte lyckats.. Tre timmar hade dom kämpat på den kliniken utan resultat. Hon har skydd på huvudet för att inte skada sig om hon skulle stegra sig i transporten.

Först gjorde en av Montys lärlingar join up med henne. Sedan tog Monty henne och bad henne gå över olika hinder med varierande resultat. En trä skiva vägrade hon stiga på...

 ...men plasten gick bra.

Efter en stund gick dom till transporten. Monty började med att be henne stiga upp på rampen och sedan ner igen. Sedan gick han en sväng med henne och samma sak. Sedan bad han henne komma längre in i transporten och ta-daa hästen gick in utan problem, svängde om och stannade i transporten och tittade ut på sin ägare. Ägaren trodde inte sina ögon.

Allt detta hade tagit ca 30 min. Monty gick flera gånger ut och in i transporten och till slut hade han hästen lös och gick in och hästen kom efter :). Ägaren ledde även in hästen och samma resultat.

Innan varje häst pratade Monty med ägarna till hästarna och dom kunde intyga att varken deras häst eller dom själv hade träffat Monty eller någon i hans team tidigare. 

Är otroligt glad över att jag tog chansen och åkte iväg till hartwall för att se honom jobba där. Hans energi och kärlek spred av sig till varje kotte som satt och tittade på. Hans lugn och förtroende till hästarna då han jobbade. Läs mer om Monty på hans hemsida här: http://www.montyroberts.com/

I finland idag finns det en utbildad Monty Roberts instuktör; Jenny Ahlroth. Hennes hemsida hittar ni här: http://www.equusfinland.com. 

Hoppas jag en vacker dag får var med på hennes kurser också! :)

Framsteg vi gjort

Det största framsteget som Duna och jag har gjort är att lyfta på hovarna. Hon hade i början lite svårt att lyfta framhovarna, speciellt vänster. Efter några veckor övning så lyfter hon idag alla fyra hovar jätte lätt. Man behöver bara toucha hoven lite så lyfter hon :)

Ett annat framsteg är att jag kan ha henne uppbunden genom att ha grimskaftet hängandes i marken. Det är förstås med lite varierande resultat beroende på koncentrationsförmågan men oftast går det jätte bra.

Det tredje framsteget är ridningen. Hon ser sig själv som ledare och var därför lite jobbig att rida i början. Hon gick 10 steg stannade och vägrade gå, gick 10 steg, stannade osv... Lätt jobbigt! Idag så går det hur bra som helst att rida ut henne själv och hon stannar inte alls. Klart finns det dagar då hon testar. Tex idag var en sån dag... Hon stannade vid varje liten avtagsväg från ridvägen och ville gå dit... Men det är så hon är bara, min Duna.

Size 0

Duna har varit barfota i princip hela sitt liv. Hon har väldigt fina och starka hovar så jag ville inte spika dit några skor utan väljer att hålla henne barfota. Nu när jag har börjat rida henne mer än hon blivit riden tidigare har jag märkt att hennes framhovar nöttes massor samt att hon ömmade lite under ridning. Har därför köpt barfota boots från Cavallo till hennes framhovar.Vi håller på att gå in dem förtillfället. Har gått två korta promenader med dem och hon verkar tycka dom är ok.

Dunas nya små skor i size zero!!

Träning: Skritten

Idag tog jag ut Duna på en tur då vi fokuserade på skritten. Bad henne gå med energisk skritt och samlad skritt. Red på en åker och tränade lite övergångar. En avslappnad ridtur med en lyhörd häst. Efteråt traskade vi lite genom skog. Som avslutning hoppade jag av och hade Duna att gå bredvid mig. Hon stannade då jag stannade och började springa då jag sprang. Övning ger träning och det gick mycket bättre än förra gången.

Fina Duna fick låna min skarf då jag fick för varmt :)

Jobbig lastning

Då vi skulle lämna Stall Falisa på lördag kväll så bestämde sig Duna att jag tänker inte lämna detta paradis och min nya bästis fjordingen Bella. Då jag skulle lasta stegerade hon sig, kastade sig till sidorna och gnäggade som aldrig förr. Hon övervägde inte ens att stiga in utan var fast besluten att inte pröva heller. Efter en stund prövade vi muta med mat utan resultat. Hon är för smart för att mutas och det visste jag redan eftersom det är prövat tidigare... Slutligen hämtades Bella från hagen för att dom skulle få ta ett sista avsked och sen fick Bella stå med huvudet in i transportdörren. Efter det steg Duna äntligen in i transporten och stod lugnt där. Fint tänkte jag och Bella gick tillbaka till hagen.. Duna fick panik och stegrade sig i transporten och hamnade med båda benen ovanför bommen!! Som tur var kom som sig tillbaka på alla fyra. Jag hoppade snabbt in i bilen och började rulla iväg för att hålla lite koll på henne men det såg ut som att hon stod lugnt kvar sen under resten av färden. En lugn häst då vi kom hem till gården och lastade ur henne. Precis som om inget hade hänt. Jag däremot var skärrad och orolig för stackarn. 

Vårt nästa mål för dom kommande tre veckorna nu är lastträning! Nästa NH kurs är nämligen om tre veckor och om jag inte får henne lastad lugnt åker vi inte båda iväg det är en sak som är säkert tyvärr. Det konstiga är att Duna tidigare har gått in i transporten hur bra som helst. Har aldrig sett henne stegra sig som då vi skulle lasta henne i Maxmo... 

Hejdå kramen av Bella

Han kan så kan jag oxo! :)

Horsemanship del 1

En bra och nyttig lördag fick jag uppleva för min och Dunas till på Stall Falisa. Trots att vi tränat hemma så är det bra att få göra det med instruktör också och hemläxa fick vi: flytta bogen. Jag har inte lyckats med den övningen innan eftersom Duna är så låst i bogen. På kursen fick Mira henne efter en del diskussioner att flytta på sig. Så nu är det träning träning träning. 

Kika in här på denna blogg om ni vill läsa mer om helgen och ni inte vill läsa så får ni iaf se otroligt fina foton :)

Foto: Annu