Igår var vi och red med hästarna i mörkret. Lite spännande är det att bege sig ut då det är kolmörkt och blött som igår men vi var två ryttare vilket gjorde att motivationen ökade hos oss båda. Dúna hade en super dag igår. Hon var väldigt lätt i handen och vi då vi töltade satt jag bara där och det kändes som vi svävade fram genom mörkret. En stor känsla av VI, jag litade på att hon tog sig fram i mörkret och hon litade på att jag gav henne möjligheten att göra det bästa utan att störa henne och att jag var med henne till 100%.
Reflexer, det kan aldrig bli för mycket, gäller alltid på ridning under höst och vinterkvällar :) Själv föredrar jag också någon självlysande lampa så syns man redan innan bilens strålkastare nått en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar