Igår hade Snúdur ett ärofyllt uppdrag. Han skulle agera stödhäst då vi skulle hämta hem en häst till en vän. Jag har transporttränat honom väldigt mycket (läs: mat finns i transporten, han går och ut och som han vill). Vi svängde in via stan för att plocka upp mig vän. Jag titta till honom och då var han lite uppspelt med alla ljud runtom. Långtradare som passerade så marken vibrerade, bilar som spelade med hög bas, cyklister som susade förbi.. Han lugnade sig även då väldigt snabbt och tittade väldigt nyfiket ut på det han såg. Sen var det två timmar till i transporten och han stod som ett ljus. Då vi kom fram var han varken orolig eller det minsta svettig. Hemresan gick precis lika bra. Behöver jag nämna att han är självlastad. Bara kasta grimskaftet över ryggen så går han in :)
Jag är så stolt! Han ger mig precis det jag behöver i lastningen, självförtroende. Han säger det är piece of cake så jag måste ju tro honom och föra vidare det i lastningen med Dúna också.
Lastträningen med Dúna då... Det går framåt. Hon går in då jag ber och stannar kvar längre än hon gjort tidigare. Jag har inte stängt ännu utan jag står bara bakom och klappar om henne för att sen gå fram och berömma och sen bak igen. Vill hon ska stå inne tills hon får kommando att backa ut. Sakta med säkert :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar